...
jag vet inte vad
jag vet inte hur
jag vet inte vad man ska göra
jag vet inte hit
och jag vet inte dit
jag vet inte nånting
Med kappan efter vinden i hopp om att allt ska ordna sig.
Tror nästan du ångrar det som du hade med mig.
Men om du bara ville, skulle jag offra allt för dig.
Du kommer alltid att ha nyckeln till mitt hjärta, trots att du bara fyller det med smärta. Kan du inte förstå att jag håller dig så kär. Men tro mig jag vill inte ha det så här. Jag vill försöka glömma och alla minnen med dig gömma. Men det är inte alltid så lätt att göra allt rätt. Jag trodde det var kärlek, jag trodde allt va bra. Men sen kom det fram, det var en annan du ville ha, kunde du inte förstå att för mig var det hårda slag. Trots allt detta så kan jag egentligen inte förstå att det aldrig förblev vi två. Har du alldeles glömt bort dem kvällarna då vi hade det alldeles underbart? Om du redan glömt så kallar jag dig sjuk.
Men nu sitter jag här, och det svaga minnet är på väg att rinna ut i sand. Hur kunde du göra detta mot mig, kan du inte förstå hur jag älskade dig? Om du inte hade ljugit så hade det varit lugnt, men det var det du gjorde och nu känns det bara skumt. För jag vet, jag hittar inte på nåt, jag vet att du ljög för mig.
Jag kommer aldrig mer att lita på dig, vad du än säger så kommer det alltid att vara så. Men nu är det dags att glömma, det är dags att ge upp. Nu börjar jag mitt eget krig, min egna lilla kupp. Jag behöver inte dig längre, gå vidare är vad jag ska. Jag håller huvudet högt trots att mina tårar rinner.
I mitt hjärta känner jag hur minnet sakta försvinner. Nu är det över, allt är slut.
