FÖR TVÅ DÖVA ÖRON


Jag avskydde det som jag höll på med.
Jag avskydde att stå där och försöka.
Jag avskydde ljudet av min röst när jag blev upprörd.
Jag avskydde att känna mig som jag gjorde.
Men jag visste inte vad jag skulle göra.
Alltså fortsatte jag att lägga fram mina åsikter,
för två döva öron.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0