24 Mars
Idag så kom Ayse hem till mig kl: 09.10 för att vi skulle öppna kiosken i Bagheerahallen kl: 09.30 Vi skulle va där ända till 14.00 :O När vi höll på att gå dit, så pratade vi om allt möjligt. Vi berättade om våra problem för varandra. Det kändes faktiskt lite skönt efter att vi hade gjort de. Efter en stund kom Jennifer, och sen Jossi :) Skojs,skojs. När herrarna spelade sin match kom även Lill-Liri, Liri och Ajet. När vi stog där så va/blev vi aldrig hungriga... KONTIGT ! >.< Jag åt: 3 korvar med bröd, 3 kakor, 1 bulle, drack 2 läsk. Ayse: samma som mig. Jennifer: 2 korvar med bröd och några kakor. Jossi, det största vraket av oss alla åt; 6 korvar med bröd, många kakor, bullar, och nån läsk :) TJOCKISAR ÄR VI ALLA! :D Lill-Liri och Ajet käkade och också en del. Men mest Lill-Liri :O Vi alla andra ville kolla på matchen som va i hallen, så bara för att han inte skulle kunna ta nåt när vi va utanför och kollade, så först låste jag in han i ett rum. Men det var osmart, för där inne fanns all läsk. Så jag låste upp för han, och låste fast han i kylskåpet med en kedja :D Sen så stack vi alla där ifrån :P Taskigt kanske men han rörde inget iallafall :D Mohaha :* Sen när perioden va slut så låste jag upp han x) När det var en gubbe som skulle köpa bulle och kaffe så trollade han för oss med våra pengar :O Waha, Ayse blev helt paff :D Under tiden vi stog där i kiosken så förlovade jag och Ayse oss :D Nu är mitt läge såhär: förlovad med Ayse och Tobbe, gift med Alex, jag ska flytta hem till Maggne osv. ALLA KRETSAR OMKRING MIG, KAN NI FÖRSTÅ ?! :D Pssy.
När jag kom hem från Bagheera, va kl: 14.15 jag ville inte ha nån mat för jag va mätt x) Så jag satte mig vid datan. Sen började jag och mamma prata lite om allt. Jag berättade för henne hur jag kände, hon blev ledsen :/ Jag med :O Hon förklarade massa saker för mig, att vi skulle ordna de m.m Efter vi hade pratat klart så gick jag och mamma ut för att gå en stund. Vi gick ner till tågstationen och postade ett brev. På hemvägen gick vi förbi Hajen. Där inne så köpte vi mjölk och chips :) Efter att vi hade kommit hem så satte jag mig vid datan IGEN. Jag och Mackan, min bror, spelade CS tillsammans. Det va skoj faktiskt :O Det var länge sen också. Sen så tvingade jag han att ladda ner Skype på sin data bara för att de är de enda programmet som min mic funkar i (A) Senare åkte jag och mamma ner till McDonalds för att köpa hem mat. Shiit va segt :O Han som jobbade där gjorde fel med ALLT. Så vi fick sitta där och vänta i ca. 30-40 minuter :/ Segt,segt. Efter att vi alla hade ätit tillsammans så satte jag mig här, framför datan och började med mitt skrivande. Ikväll ska jag inte göra så mycket, utan att bara sitta kvar här och g33ka. Kanske snacka med Tobbe genom skype :)
Skolan:
Den suger, den suger, DEN SUGER!!! Jag hatar verkligen skolan nu för tiden. Den började bli allt sämre nu detta året... jag vet inte varför :O Sen så är det alldeles för mycket och för höga krav. Wow, äntligen har dem fattat att kunde ta bort C-delen i matten. REDAN! Jag skulle gärna vilja hoppa av skolan redan nu. Jag är skoltrött :/ Jag orkar knappt sitta i min egna klass längre :O Det är inget fel på själva klassen. Tro inte att det är så jag menar. Ni är helt underbara <3 Men jag vet inte hur jag ska förklara de när de gäller detta. När man kommer till skolan, så är det alltid de gamla vanliga. Man följer de där jävla schemat som sitter upphängt överallt på hela skolan. Om råkar glömma en penna, får man skit för de av lärarna. Att en liten penna kan göra så mycket... Man måste också alltid passa dem dära tiderna. Om vi elever kommer tex; 5 minuter fel, jaha då bli de som en jävla frågesport om varför man kom just då osv. Men när lärarna kommer sent, nehe då är de ingening. Då är de precis som vanligt och dem skyller alltid på nånting. Men oftast har dem ingen bra förklaring till varför. Aja, allt é stört...
Vännerna:
Va? Vadå vänner? Va är de? Jo... den frågan kan man ju ställa sig, men inte räkna med ett svar. Finns det verkligen sånna som lovar precis allt de säger, som alltid ställer upp, som aladrig lämnar en osv? Jag tror faktiskt inte det om jag ska vara ärlig. Jag vet inte varför. Dem vännerna jag har nu, jo de är många, men kan jag verkligen lita på dem? Jag tror faktiskt att 1 ... eller nej 2 av av dem som jag nog kan lite på till ca. 90% Jag kommer aldrig att kunna lita på en person till 100% ALDRIG. Så är det bara : / Riktiga vänner menar på att; hoppar du så hoppar jag. Men jag litar inte riktigt på den meningen.
Jag vet att du tror att du förstår vad du tyckte att jag sa, men jag är inte säker på att du fattade, att vad du hörde inte var vad jag menade.
PLEASE HUG ME AND BEG ME TO STAY!
Du står kvar, lika stadig som du alltid är. Och ser mig glida iväg. Du sträcker inte ut en hand. Du bara ser mig i ögonen. Älskling, jag tror inte på telepati. Räck mig din hand. Du ser undrande på mig. Jag försöker få dig att förstå. Ordlöst. Jag vill skrika: SAVE ME! Jag vill springa rakt in i dina armar och jag vill att du ska hålla om mig. Men min röst är en viskning som knappast kan höras över vinden som blåser mig bort och iväg från dig. Mina ben lyder mig inte. Dem är så sköra så att jag vet att om jag försöker ta ett steg, mot dig, kommer dom brytas.
YOU CAN STOP ME! YOU KNOW IT. AND IT HURTS.
Jag glider ofrivilligt iväg från dig. Älskling, varför kommer du inte efter mig? Har jag tröttat ut dig och tagit all din energi, den du en gång hade? Älskling, är du trött? Jag ser smärtan i dina ögon, är det här ett slags farväl? Jag glider mot avgrunden. Du står kvar med en slags tomhet i dina ögon. Dina läppar formas till ett tomt skrik.
YOU CANT STOP ME! YOU KNOW IT. AND IT HURTS.
Du låter mih glida ifrån dig. Du är trött, och jag som har tagit all din energi, orkar du inte rädda. Inte en gång till. Jag kan inte se dina ögon, men jag kan känna din blick på mig. På min kropp, på mitt hår, på mitt ansikte. Jag vet att du ser mig. jag kan känna din blick bränna. Mina ögon bränner. En tår skapas.
Alla har säkert hört uttrycket: det man inte vet, det lider man inte av. Vet du vad jag tänkte på nu när ja bara satt här? Att det är fel. Det rätta uttrycket är, iallafall för mig, såhär: det man inte vet, det lider man av.
Jag känner din hand i min, men är ändå inte trygg. Jag ser dina lugna ögon, men känner mig förvirrad. Jag hör din röst viska att du älskar mig, men varför skulle jag tro på dig? Jag har frågor ingen kan besvara, tankar ingen kan förstå. Mina känslor är långt ifrån ljusa och din närvaro gör inte saken bättre. Doften av ondska finns omkring mig, jag känner mörkret närma sig. Inom mig växer ett monster, ett monster som du skapat. Det var du som gjort mig till den jag är, du är den som gjort mig allt ont! Jag vet att man inte ska skylla på någon annan, jag vet att det är fel. Men det är sådan du gjort mig, det är sådan du vill att jag ska vara. Jag hör ditt hjärtas slag, medan mitt hjärta slutar slå. Jag känner hur blodet från mina händer rinner ner på din sovande kropp. Jag gråter tyst där jag står lutad över dig, tänk att när du vaknar så kommer jag vara borta. Inom mig ser jag dig gråta över min döda kropp, och jag skrattar för mej själv. Att det kommer göra dig ont att se mej död, det är allt jag kan tänka på. Nu droppar den sista droppen blod, och jag lägger mig sakta ned. Det är mitt i natten, och nu ska jag dö. Jag sluter mina ögonen, jag börjar att le. Det är så du har skapat mig, men nu finns jag inte mer.
