> Myran^

Ibland kan man känna sig som en ny människa. Man kan se på världen med nya ögon, med ögon som faktiskt ser och inte blundar för allt dåligt längre. Vissa bestämmer sig för att aldrig gifta sig med en annan människa, bara för dem kanske inte vill kedja fast sig i ett förhållande där bara skilsmässohandlingar kan bryta det. Men varför ska man gifta sig egentligen? "För att Gud ska se oss som ett gift par"? Om det finns en Gud så tror jag att han inte bryr sig ett skit om det, det finns nog viktigare saker för honom att tänka på än om två människor lever i "synd". Kärlek är kärlek, giftemål eller partnerskap, bisexuell eller homosexuell eller hetrosexuell, singel eller förhållande, mörk eller ljus - det får man väl själv välja.

Och så blir man så trött när folk frågar vad man vill av livet. Det räcker inte att man säger "vara lycklig", nej nej. Man måste säga "gifta mig och ha barn" så att de kan hålla tyst och man blir godkänd. Varför måste man gifta sig och skaffa barn för att klassificeras som "lycklig"? Visst, jag vill ha barn någon gång i livet men det finns ju så mycket annat i livet som man kan göra innan och istället för. Man kan vara lycklig utan det traditionella paketet "man, barn, villa, hund" och istället förverkliga sig själv. När du är död och du tänker tillbaka på vad du har gjort, på hur du arbetade för mycket för att kunna komma högre upp i status, så skulle jag iallafall bli besviken. Att arbeta, är det att förverkliga sig själv? Är det något att vara stolt över? "Jag hade ett fint arbete som chef för ett jättestort företag innan jag dog" istället för "Jag klättrade i berg, dök i djupa hav, besökte platser jag alltid velat se"? Jag menar inte att det är dåligt att vara stolt över att ha barn och ha ett bra jobb, jag menar bara att det finns så mycket mer. Vad händer om när barnen är utflugna och maken byter ut en mot en yngre kopia?

Sedan alla fördomar som folk har. "Blatte, svenne, svartskalle" Jag menar inte att det bara är svenskar som har fördomar - fördomar finns överallt. Människor som säger "blatte och svartskalle" till folk som ser lite annorlunda ut eller har annorlunda namn och andra människor som säger "svenne" till folk som är sig själva eller bara är svensk. Är det bara gamla tanter som Gudrun Schyman som är feminist? Nej så ska vi inte säga. Bara för att man vill att det ska vara jämlikt mellan människor som inte har samma kön, hudfärg, namn så blir man klassiferad som "ursinnig ragator"!

Det finns faktiskt en gräns för hur mycket skit man orkar ta.

The end. Finito.