> Myran^

minns du hinken med allt vatten och alla döda fiskar?
alla bara skriker, men du och jag, vi viskar.

torkar bort en tår, känns som alla bara spelar mig
ett spratt, jag ler och skymmer sorgen med ett skratt.
men bakom skalet döljer sig en människa som sagt.

med fler värdefulla funderingar är livets sanna pelare,
alltid samma spelare som i en gammal velare.
som aldrig blir hel igen, det saknas en liten bit,
men sticker man från den man älskar får man leva med sån skit.

kvällen började spraka, jag började själv och jag hatar,
att jag inte stannade kvar, att jag aldrig slutade knata.
kommer väl förstå en dag att det var ett misstag.
ljög för mig själv för att inte verka svag.

du har en glädje och en kraft som ingen annan äger.