för min egen skull

Allt gick fel med tiden.
Var det jag?
Eller var det bara ni som började inse att ni inte fick någon kontakt med mig alls och började ignorera?
Jag försöker, men ni ser inte, ni verkar inte ens bry er.
Jag andas ut på fönstret så det blir fukt runt om,
gör långsamt ett brustet hjärta,
men det försvinner mer och mer.

Orken försvinner mer och mer, ska jag behöva bära detta som ett bandage runt min kropp?
Ska jag verkligen behöva anstränga mig för att ni ska fatta?
Jag vill inte. Ni lyssnar inte.
Ni ignorerar bara endå.
Skrik åt mig, gör vadsomhelst med mig,
för allt kommer tina bort, som is mot eld.

Jag skiter i de,
jag måste göra saker för min egen skull.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0