En bild på...

...mig :)



Det kan ta slut imorgon,
eller hålla på föralltid.
Ibland är det så.

Så säg som det är,
för den här gången krävs det mer
innan jag öppnar armarna.
Förlorar mig,
och känslorna faller fritt på midnattsgatorna.
För vem skulle bry sig,
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig in i mig.

Och du är det finaste jag vet,
när allt stannar här, är falskt och fel,
och jag bara går ner mig.
För det är så jag säger det,
du är det finaste jag vet.

När jag tänkte på dig,
kände du mig?
Genom antennerna och sateliterna.

När du låg på gatan,
medan rymdskeppen sände
meddelanden genom atmosfären,
och världen förtjänar inte dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0